2008-11-27
Din blick har slocknat, din röst har tystnat.
På jorden du för alltid lever kvar, i våra hjärtan.
Vid stjärnklar himmel ser jag ljuset,
Ljuset du visade mig när du försvann in i dimman.
Borta är nu kamp, mörda och slit
Ingenting kommer någonsin igen att bli sig likt.
Du lever i våra minnen, genom dag och natt.
Vi har färdats genom gråt och skratt.Ingen var så bra som du,
det är svårt att inse att du är borta nu.
Det stramar i mitt hjärta,
Jag önskar att jag slapp känna denna smärta.
Jag vet att du inte vill se tårar men det är svårt,
Allt vi gjorde när du levde var ju vårt.
Alla våra drömmar, våra minnen,
Dem lever kvar,
Liksom spåren i hjärtat du har lämnat kvar.
Jag kommer aldrig att glömma vilken otrolig kvinna du var,
Trots att även du kunde ha dina dar.
Jag minns dig som den du var innan du blev sjuk,
Kvinnan jag ville ta efter i.
Du lärde mig ett och annat,
Som kom till mig och som stannat kvar.
Mörkret har nu smugit på och det är nu dags för oss att säga hejdå.
Jag kommer aldrig att glömma dig,
Inte förens mitt eget hjärta viker sig.
Hur kunde det gå så fel,
Det går aldrig så för andras del.
Du som var så stark, tålde varje spark,
Dock inte denna som får oss att känna,
Smärta, oro och sorg,
Nu måste du gå ensam på himlens alla torg.
Mormor,
Jag saknar dig,
Vila i frid.
Mormor,
Jag saknar dig och jag vill att du kommer tillbaka till mig.
Om inte för alltid så bara för en liten stund, Jag saknar våra tider vi hade och jag tänker på all den tiden vi förlorat. Allt du upplevt men också allt du missat att få dela med mig,
Mitt körkort, Min första pojkvän, Min student men också sånt som bara du förstod.
Mormor, När jag behövde dig fanns du alltid där, du sträckte ut din hand och hindrade mig från att falla.
Även i min ensamhet pratar jag med dig, om råd och allmäna saker så som livet.
Jag vet att du hör, att du ser mig och förstår,
Jag känner dina kliv när du går bakom mig en kall höstdag,
jag vet att du finns där för att beskydda och hela.
Som vi alla vet så går livet vidare men utan dig på vår jord är det omöjligt att känna så nu eller någonsin,
Vårt band gick inte att bryta, Vi var starkare än järn.
Mormor,
Även om jag inte kan se dig eller höra dig,
så vet jag att du är där ute och bevakar varje steg jag tar.
Jag vet att jag aldrig är ensam i min färd för du finns där varje dag.
Jag skulle verkligen behöva dig nu, du skulle behöva hjälpa mig att förstå vilken som är rätt väg att gå,
Du skulle behöva hjälpa mig med alla mina frågor i livet för det fanns ingen som jag kunde prata med så som jag kunde prata med dig. Jag glömmer dig aldrig mormor, du var och är fortfarande helt otrolig.
Mormor,
Samma natt du gick bort, då såg jag ljuset,
jag kände din själ, en sista touch i mitt hjärta,
det var ett farväl. Det smakade sött, som ett tecken på att du fått din frid och kunde somna in i ro.
Jag ställde dig en fråga, djupt inom mig och du svarade i samma sekund, jag vet att du hörde mig.
Om så bara för en sista gång, ge mig en strimma hopp om att livet går vidare där du är nu,
ge mig ett tecken, jag behöver dig mormor. Jag saknar dig.
Du finns föralltid inom mig, i mitt hjärta <3