2015-11-25

 
Kanske ser du att jag gråter,
kanske du en dag förlåter. 
Kanske jag kan komma intill o vara fri,
fri att våga älska,
fri att ge o ta vilja le och känna lycka.
Kunna leva dag för dag.
Var gick du när jag bad dig?
Vad valde du för väg?
Jag minns ej vad jag sa dig men jag ville bara väl.
Med tomma mörka ögon tala jag till dig.
Den tid vi haft tillsammans var nog ingenting för mig.
Gick stilla in i mörker och tänkte stanna kvar.
Jag blockade och tänkte var nöjd med det du har.
Men det värker i mitt hjärta alla känslorna jag får.
Tomheten och smärtan,
jag undrar hur du mår.
Så jag lämnar dig i stillhet och sakta ger mig av.
Men minnen från den tiden är det finaste jag har.
Kanske jag en dag kan finna lugnet om igen.
Ja du finns i mina tankar,
kanske träffas vi igen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0